Hälsning från Peter och Josefin på uppdrag i Tanzania

Här kommer en hälsning från Josefin Henrysson som gör sitt första års ST inom internmedicin. Hon har fått möjligheten att åka ut som trainee på ett sex veckors uppdrag för Skandinaviska Läkarbanken. Hon åker tillsammans med Peter Geiger, överläkare i anestesi och intensivvård. De är på Mchukwi hospital i Tanzania några timmars bilfärd söder om Dar Es Salaam. Det är Peters tredje gång på sjukhuset och hans fjärde uppdrag med Skandinaviska Läkarbanken. För Josefin är det första gången både på sjukhuset och i landet.

Josefins arbetsdag

Efter morgonronden är jag mestadels på mottagningen. Patienterna har inga bokade tider utan de kommer till sjukhuset och spenderar då ofta hela dagen där. När de kommer tas det puls, blodtryck och en temp i en slags triage och sedan får man sitta och vänta på att träffa läkaren. Därefter går man till labb för att ta prover eller till röntgen. Mar får ut sina röntgenbilder i ett kuvert och sina labbsvar på en lapp och så sätter man sig och väntar på att få komma in till läkaren igen för att visa upp resultaten.

Att vara på mottagningen är otroligt intressant och lärorikt då man verkligen får se allt möjligt. Om det kommer in något akut blir man kallad till akutrummet.

På mottagningarna arbetar läkare som har en ”riktig” läkarutbildning och så jobbar det clinical officers som har en treårig medicinsk utbildning, men ingen läkarutbildning. Som clinical officer får man har mottagning, gå ronder, beställa prover och undersökningar, bedöma patienter och skriva ut läkemedel. På bilden står jag med läkaren Kweji. Hon jobbar egentligen på Nkinga hospital som är systersjukhus till Mchukwi hospital. På grund av personalbrist här så fick hon komma hit för att hjälpa till.

Gudstjänstbesök – Josefin berättar

Idag är det söndag och vi tog på oss ”Afrikakläderna” och begav oss till gudstjänsten i kyrkan som ligger alldeles bredvid sjukhuset. Västen Peter har på sig lät han sy upp hos en skräddare förra gången han var i Mchukwi.

Gudstjänsten är för många veckans höjdpunkt. Det finns även söndagsskola för barnen innan gudstjänsten. Det är verkligen en upplevelse att vara där då man firar gudstjänst på ett helt annat sätt än de flesta kyrkor hemma. Det är ganska högljutt och mycket sång, dans och glädje! Otroligt kul! Man FIRAR verkligen gudstjänst! Gudstjänsten brukar hålla på ca fyra timmar och predikan hålls givetvis på swahili.

Peter – om hur pandemin har påverkat sjukhuset och folket i området.

Sjukhuset har gått igenom tuffa tider senaste året: när jag var här sist fanns det fyra läkare på plats, just nu en. Två går sin vidareutbildning i Dar Es Salaam, en har fått en ny tjänst. Och den ekonomiska krisen till följd av pandemin har lämnat djupa spår. Folk har inga pengar och eftersom sjukvården i regel måste betalas med kontanter avvaktar man så länge det bara går. Antalet patienter har minskat dramatiskt.

Förra helgen hade vi tre yngre män med komplicerade lårbenskador efter en MC-olycka, de skrevs ut med en egentligen otillräcklig gipsskena, en operation hade de inte råd med.

Eller en kvinna med nyupptäckt diabetes mellitus, skickades hem med lite tabletter utan möjlighet till uppföljning, hon hade inte råd med att bli inlagd.

Eller en ung man med ett vasst buktrauma (fått en vass gren in i buken bredvid naveln), som hade väntat hemma i tre dygn tills han blev medvetslös, kom med en massiv bukhålsinflammation, opererades men vaknade aldrig efter operation och dog 36 timmar senare.

Men: inte bara patienterna uteblir, även affärerna är tomma. Jag skulle köpa några av dessa vackra, färgglada afrikanska tyger, urvalet var litet. Om det normalt finns ca 20 olika mönster, fanns det nu fem…

Än så länge verkar människorna har åtminstone mat.

I morse berättade jag om mina erfarenheter med corona på hemmaplan, berättade om hur vi har lärt oss att hantera patienterna, att vi använder cortison, att vi ordinera antikoagulation, att vi vänder dem på mage. Och jag berättade om vilken skyddsutrustning vi använder nu. Mycket av det går att realisera även här. Jag sällan har haft så uppmärksamma åhörare. Om jag bara har lyckats att hjälpa dem att klara även denna utmaning så är vistelsen här mer än meningsfull!