Mirakelpojke överlevde 42,8 graders feber
Regn uppskattas mycket här i halvöknen där Mutomo hospital i Kenya ligger, men det kan leda till utmaningar också om det kommer extra mycket som det gjort i år. Delar av skörden har regnat bort, vilket är katastrofalt för människor som redan har utmaningar med ekonomin. Om man dessutom behöver betala för en sjukhusvistelse kan det stjälpa en familj.
Malariafallen ökar
En annan utmaning som kommit från de ihärdiga regnen är att malariafallen ökar. Vanligtvis är det inte så mycket malaria i området där Mutomo ligger men med ökat regnande ser vi fler och fler fall. Många får resa lång väg för att ta sig till sjukhuset. Just nu har vi en flicka på 11 år som fick tillbringa natten på sjukhus ensam, utan en förälder, därför att mamman inte kunde tänka sig att hon skulle behöva stanna över natten – och små syskon väntade hemma. Fast här hjälper de andra föräldrarna gärna till, och faktum är att flickebarnet var mindre besvärat av det än jag kunde tro.
Kenyas Ministry of health har gett ut Basic Paediatric protocols där det finns regler hur malaria ska behandlas och diagnostiseras. Artesunate ges oftast för intravenöst och efter minst 24 timmars behandling med Artesunate, så fort barnet kan äta och dricka, blir det istället tablettbehandling som innehåller två olika medel mot malaria i tre dagar.
Dramatik när febern stiger
Härom veckan var Joseph, 10 år inlagd på sjukhuset för malaria. Joseph hade behandlats sedvanligt och verkade vara på bättringsvägen, men så en eftermiddag började febern stiga igen och efter en stund fick han rejäl frossa. Joseph hade haft en mindre febertopp tidigare och hade då fått vanlig Paracetamol mot febern. Joseph var vaken så istället fick han Ibuprofen i flytande form, som han drack upp. Men inte hjälpte det. Febern fortsatte att stiga. Joseph började bli desorienterad och yrade och ville rycka ut den perifera nålen som han hade insatt. Nu började febern kliva över 40-gradersstrecket. Vi satte igång att badda honom med kallt vatten i nacke, armhålor och ljumskar. Nästa temperaturtagning visade 41 grader. Nu fick han en ny injektion med Paracetamol i en muskel.
På Mutomo finns det ingen knapp att trycka på när man behöver larma efter en doktor utan sjuksköterskestudenten skickades först att ringa efter den doktor som var jour. När det ändå dröjde skickades han iväg till öppenvårdsmottagningen för att hämta en doktor, men ingen fanns tillgänglig. Nu satte vi dropp så att Joseph fick vätska in i blodbanan för att försöka sänka febern. Istället började Joseph krampa och efter en stund kräktes han. Snabbt på sidan så att han inte skulle andas in kräkningen men för säkerhets skull hämtades sugen. Men oj, alla sjukhus och alla rum på sjukhuset är ju inte gjorda för avancerad sjukvård, så tyvärr fanns det ingen väggkontakt att sätta kontakten till den elektriska sugen i.
Bön – ett självklart inslag i vården
Fortfarande steg temperaturen och när äntligen en doktor kom hade Joseph 42,8 grader i temperatur och var inte kontaktbar – så nu var det verkligen dags att börja be. Och här på Mutomo är det ingen som misstycker utan ser det som ett självklart inslag.
Nu hade vi även gått över till att lägga våta lakan både under och över Joseph. Och sjuksköterskeeleven skickades iväg på nya uppdrag med en förfrågan till sjukhusets apotek om de hade några andra läkemedel mot malaria. Han återkom med ett nekande. Nu kontrollerade vi blodsockernivån och nya dropp blandades. En fara som lurar med allvarlig malaria är att blodsockernivån blir för låg vilket också kan leda till kramper.
Joseph krampade igen, och sedan började operation flytt av honom. Inte till någon intensivvårdsavdelning utan till främre delen av den pediatriska avdelningen där det fanns elektriska uttag för sug- och syrgasapparat. Och äntligen började febern vända sakta neråt. Nu uppenbarade sig även apotekaren med tre ampuller kinin, som genast blandades. Ett dropp med detta medel gavs långsamt till Joseph. Första dosen ska ges under fyra timmar. Joseph var fortfarande inte kontaktbar, men ett lugn hade spridit sig eftersom febern nu kröp sakta neråt. När jag gick hem efter dagen, sms:ade jag familj och vänner ”be för en pojke med svår malaria”.
Nästa morgon var jag spänd och full av förväntan och när nattsjuksköterskan berättade att Joseph både åt och talade, kunde jag inte låta bli att sträcka händerna i luften och utbrista; ”Tack gode Gud!”
Några dagar senare var Joseph återställd och fick gå hem tillsammans med föräldrar som log och insåg att mirakler sker.
Anna Jakobsson, barnsjuksköterska och vårdlärare
